Snabbmode har enorm påverkan på vår miljö

Trendiga kläder som du inte bär så många gånger – i början av 2000-talet började modeindustrin producera snabbmode. Idag står denna produktion för cirka 10 procent av de globala koldioxidutsläppen och det riktas stark kritik mot att branschen inte tar ansvar för sociala frågor och miljöpåverkan. Den stora frågan är om mode kan bli hållbart.

Bodil Malmström – Publicerad den 2 juni 2022

"Vi behöver få in ett mer cirkulärt tänkande och få längre livslängd i både plagg och textilier." Det säger forskaren Philip Warkander.

Vår tekniska utveckling har effektiviserat produktionen. Vi producerar mer och vi producerar snabbare. Men denna acceleration har snarare drivit på vår konsumtion än minskat våra köpbegär. Idag köper svenskarna i genomsnitt cirka 13 kilo textilier per person varje år. Modevarumärken producerar nästan dubbelt så mycket kläder i dag jämfört med före år 2000 och ökat mängden material betydligt i det globala systemet. Samtidigt visar analyser att varannan svensk bara använder 50 procent av de kläder som hänger i garderoberna. Går det att kombinera ett intresse för mode och samtidigt välja hållbara och etiska val när du handlar kläder

Philip Warkander är Sveriges första doktor i modevetenskap och bland annat knuten till Campus Helsingborg som programkoordinator i samma ämne.

– Från att ha gått ifrån att textilier är något exklusivt och något man vårdar lever vi idag i ett materiellt överflöd där vi ibland inte ens vet vad vi äger. Vi behöver få bukt med denna acceleration och ta ett helhetsgrepp och börja konsumera mindre och långsammare. Men hur når vi dit när allt går snabbare och snabbare?

Cirkulärt mode

Modeindustrin är idag förknippad med stora hållbarhetsutmaningar där stort ansvar vilar på branschen att ta de första stegen att ställa om med att tänka om och tänka nytt. Materialet till tröjan som du klickat hem från nätet har vandrat en lång väg genom en komplex distributionskedja från jordbruk, tillverkning, logistik och handel. Varje stopp på vägen har inneburit en miljöpåverkan när det kommer till vatten-, material-, kemikalie- och energianvändning.

– Vi behöver få in ett mer cirkulärt tänkande och få längre livslängd i både plagg och textilier. Men ansvar måste mätas i relation till inflytande. Ju mer inflytande man har som land, kommun eller företag desto mer ansvar har man för att få till förändring. Det går inte att frikoppla det. Samtidigt som man som enskild konsument kan göra sin röst hörd, menar Philip Warkander.

Alva Nyblom är journalist och läser nu modevetenskap på Campus Helsingborg. Hon är också ordförande i modevetenskapliga studierådet.  Även hon är inne på konsumentens roll. Ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar textilkonsumtion ska vara normen, inte undantaget. Men är det möjligt?

– Det kanske är en utopi och då behöver vi omdefiniera vad mode är. Måste det gå fort? Måste det vara nytt? Eller kan vi konsumera på andra sätt? Jag tror att konsumentkraften är extrem stark, men vi måste dra åt samma håll och sätta press på dem som sätter lagar. Alla vet inte hur modebranschen funkar och där har vi som modevetare ett stort ansvar att sprida kunskap.

Klickfingret i farten

Att handla kläder på nätet är snabbt och enkelt och du behöver inte ens ha pengar på ditt konto, utan kan lätt köpa på kredit. Och om man är osäker på storlek, passform och färg beställer du hem fler plagg. Plagg som sedan är lätt att skicka tillbaka, men som färdas många hundra mil som ger konsekvenser för miljön med koldioxidutsläpp. Ett stort problem är att en svensk 38 kan vara en italiensk 44. När klädhandeln har blivit internationell har också storlekarnas variation ökat. 

– Tänk om vi kunde ställa in våra personliga mått och få plagg som passar, säger Alva Nyblom. Om en kavaj sys upp efter mitt unika mått slipper modeindustrin producera plagg som inte säljs, slipper lagerhålla och slipper bränna. Både konsumenter och företag skulle vinna på det. Tyvärr har pandemin blivit en katalysator för att med hjälp av näthandel jaga serotoninkickar som resulterar i för många köp och för många felköp.

Philip Warkander vill se mindre av slit och släng-konsumtionen.

– Bästa sättet att göra modebranschen hållbar är att få oss att använda det vi köper och även bära kläderna över en längre tid. Det borde vara en jätteenkel utmaning, för de flesta vuxna har gott om kläder i garderoben. Men hur bryter vi vanan att köpa nytt? Det är kruxet.

Bomull – framtidens bristvara

Vi går även mot en framtida bomullsbrist. Enkel matematik visar att om vi fortsätter producera ett snabbhetsmode samtidigt som vi har en folkökning på jorden kommer det att bli bomullsbrist, berättar Philip Warkander. Vi måste laborera med andra fibrer och där har forskning en stor roll att fylla.

Odlingen av bomull tar också mycket resurser i anspråk och kräver stora mängder vatten, bekämpningsmedel och konstgödsel. Miljöpåverkan som drabbar både natur, djur och människor i områdena där bomull produceras. Under produktionskedjan gång utnyttjas dessutom billig arbetskraft i fattiga länder.

– Min naiva tanke är att om vi producerar mindre, konsumerar mindre samtidigt som vi tog mer betalt för bomull, polyester, viskos och läder skulle mer pengar gå till dem som verkligen jobbar med att ta fram material eller syr våra kläder, säger Alva Nyblom.

Vart tar våra kläder vägen?

Ett gigantiskt oöverskådligt berg av textilavfall – det är konsekvenserna av det ständiga utbudet av kläder till mycket låga priser där mycket kastas bort. En stor del av vår konsumtion förbränns, deponeras eller exporteras till utvecklingsländer. Men med en stor ekonomisk förändring i Sydostasien, där fler nu har möjlighet att träda in i medelklassen som resulterat i att det finns färre arbetare i textilindustrin, har inneburit att produktionen flyttat till Afrika. Och så även textildumpning.

– Men de afrikanska länderna som nu har tagit emot problem, som Asien hanterade tidigare, har börjat reagera och vissa länder har infört förbud mot textildumpning. Det är en intressant maktförskjutning för vad händer när aktörer i kedjan säger nej och kläderna inte längre kan lämna Sverige? En sådan förändring kan få konsekvenser för modeindustrin och göra skillnad. Problemet med textildumpning blir mer synligt, menar Philip Warkander. 

Bättre begagnat bäst?

Hur ska jag tycka att andrahandsmarknaden är något att lätt överväga när jag letar efter en höstkappa?  Philip Warkander har på uppdrag från Svensk Handel och Swedish Fashion Council tittat över andrahandsektorn och hur man skulle göra det mer attraktivt för köparen. Rapporten publiceras i juni.

– Modebranschen genomgår en radikal omstöpning och försöker omdefiniera andrahandsmarknaden till att bli mer attraktivt. Jag tror på olika momsnivåer för nyproducerat och begagnat. Jag tror även på att vi måste förändra själva köpupplevelsen, kanske med att göra något med hur vi förpackar varorna.

Alva Nyblom funderar också kring framtiden och hur modeindustrin kan bli mer hållbar. Men att förändringar kommer att ske långsamt och att vi behöver lära oss mer av vad som triggar våra köpbeteenden står klart för henne. Vi konsumenter har makt att påverka och vill påverka om vi förstod mer av hur allt hänger ihop.

– Med vårt snabbhetsmode kan vi ha en ny persona varje dag. Men jag tror på en moderevolution där vi kommer till insikt om vilka delar mitt plagg består av. Det finns anledningar till att din tröja är så billig. Det du inte betalar för är det andra som gör.

 

Vad är hållbart mode?

  • Ekologiskt hållbart mode ska vara ekologiskt i odling, framställning och tillverkning av textil och kläder och påverka miljön väldigt lite eller inte alls.
  • Socialt hållbart mode ska verka för att alla i produktionskedjan får bra arbetsvillkor och rimliga löner. Arbetare ska inte utnyttjas.
  • Ekonomiskt hållbart mode ska minska slit och släng-konsumtionen. Textilierna ska vara av bra kvalité, ha lång livslängd och kunna lagas eller göra om till något nytt.

Mer om hållbart mode på forskningsfestivalen Our Future City/H22

Varmt välkommen till forskningsfestivalen Our Future City där forskare från Lunds universitet diskuterar framtidens hållbara städer och samhällen, utifrån Agenda 2030.

Samtalen är populärvetenskapliga, riktar sig till den breda allmänheten och är en del av den stora stadsmässan H22. Huvudmoderator är Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Helsingborgs Dagblad.

Frågan om mode kan bli hållbart diskuteras vidare under . OurFuture City/H22 den 8:e juni kl 12.00 - 12.45. Samtalet arrangeras av Modevetenskapliga studierådet vid Lunds universitet och kommer att kretsa kring följande frågor:

  • Kan modeindustrin bli hållbar?
  • Vilket ansvar har jag som är aktiv i näringslivet? Eller som är konsument? 
  • Kan ett mer cirkulärt förhållningssätt till konsumtion vara en del av lösningen?

Medverkande

  • Carys-Egan Wyer, forskare, Ekonomihögskolan, Lunds universitet
  • Philip Warkander, lektor, Avdelningen för modevetenskap, Institutionen för kulturvetenskaper, Campus Helsingborg, Lunds universitet
  • Jennie Rosén, VD Swedish Fashion Council
  • Helena Skoog, frilansande journalist

Samtalet passar dig som är intresserad av tillväxt, konsumtion, kultur och förändrade konsumentbeteenden. Det passar även dig som är intresserad av mode och hållbarhetsfrågor. 

Du hittar hela programmet här.